Browsed by
Kategori: Barn

Mitt liv just nu, och lite uppdateringar om det

Mitt liv just nu, och lite uppdateringar om det

Av både förklarliga och diverse andra anledningar har mycket hänt i mitt liv sedan sist! jag gillar att skriva, men jag gillar också att göra annat så det blir lite hipp som happ här!

I alla fall, den snabb uppdatering om livet följer här. Jag har sörjt Hugo och glatt mig åt att jag jättesnabbt faktiskt blev gravid igen! Så i slutet av mars är det dags för en till unge i familjen! Den här gången verkar allt vara bra och den växer så det knakar inne i magen, vilket känns!

 

Vi har myst massor under sommaren, haft en hel drös med kattungar och varit på semestrar i växjö, på öland, skara sommarland och borås djurpark.

Vi har varit en hel del i vår sommarstuga utanför Arvika, där jag och Robert även passade på att gifta oss! Vi har äntligen renoverat vår badtunna och kunnat inviga den, och vi har haft mysfrukost på Ikea.

Kort sagt en händelserik del av mitt liv har det varit, och mycket kul väntar framöver också!

 

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
Historien om Hugo

Historien om Hugo

För en vecka sedan låg jag i ett rum på NÄL med kraftiga värkar, redo att föda mitt efterlängtade barn. Jag hade fått värkstimulerande för att starta igång förlossningen, och precis som när jag fick värkstimulerande för att skynda på förlossningen med Nils hade jag fått kraftiga värkar utan några som helst uppehåll. Det gjorde ont, så ont att jag inte förstod hur jag ens kunde leva och ha så ont, men det var inte den värsta smärtan. Den fysiska smärtan gick att dämpa med morfin. Den här förlossningen behövde man nämligen inte tänka på barnet, så jag kunde få vilken smärtlindring som helst, och mycket.

Den värsta smärtan var att behöva föda mitt döda barn. Ett barn som vi försökt få i nästan ett år. Ett barn som bara några dagar tidigare hade legat och sprattlat i min mage. Som såg frisk och fin ut för våra otränade ögon. Men det var han inte.


På ultraljudet på onsdagen hade de sett en förändring i nacken. Första dagen var det två läkare och två barnmorskor som kollade på honom. Alla såg samma sak, en stor knöl i ryggraden, precis vid övergången till huvudet. Vi fick veta att barnet i min mage, som låg där och sprattlade och sög på sin tumme, som vi redan älskade så mycket, inte skulle kunna leva.

ultraljud v 12

Vi fick en ny tid för ett ytterligare ultraljud morgonen dagen därpå. Då skulle en ny läkare med mer erfarenhet titta en extra gång. Läkarna var säkra på att det var ett fel, att det inte skulle se bra ut imorgon heller, och att det extra ultraljudet var mer för att ta reda på precis hur allvarligt det var. Det kändes väldigt medicinskt alltihopa, och jag är tacksam för det. Vi fick all information de kunde ge oss, och det var inget viskande bakom våra ryggar. Det hade jag inte kunnat hantera.

Torsdagsmorgonen kom, efter vad som kändes som en evighetslång väntan. Vi fick snabbt komma in i undersökningsrummet där ytterligare två läkare, samt en av läkarna och en av barnmorskorna från gårdagen väntade. Det var mer sorgligt den här gången. Barnet låg i magen och sprattlade idag med. Han såg så levande ut, och så hel. Det var fruktansvärt att behöva tänka att han snart skulle behöva dö.

Ultraljudet gjordes väldigt noga. Den mer erfarna läkaren kunde se att det var ett stort ryggmärgsbråck. Bråcket var såpass stort att en del av lillhjärnan hade växt in i det. Han skulle troligtvis inte ens klara att födas, och definitivt inte leva mer än ett par minuter om han fått leva vidare ändå. På något vis var det ett skönt besked. Det var skönt att vi skulle slippa välja. Han skulle inte kunna leva oavsett hur vi valt att göra, och att låta honom leva kvar i magen skulle bara göra allt värre för både oss och honom.

Jag älskade honom så mycket, jag ville så gärna att han skulle ha fått en hel kropp. Men jag ville bara få allting överstökat så fort det bara gick. Hatade min mage, som ändå börjat växa en hel del, jag hatade att behöva använda gravidbyxor och jag kände mig instängd i min egen kropp. Jag ville inte vara gravid mer, när jag ändå inte skulle få ett barn. Så vi fick tid på gynmottagningen direkt. Barnmorskan som undersökt oss följde oss dit, där en sköterska satt och väntade med mediciner framtagna och en tid för abort bokad på lördag morgon.

Att svälja pillret som skulle avsluta mitt älskade barns liv var det värsta jag behövt göra. Jag visste att det inte var ett val egentligen, men jag visste lika väl att det skulle göra allt så verkligt. Det skulle inte längre gå att tänka att det bara var en dröm som vi skulle kunna vakna upp ur när som helst. Men jag svalde den, bröt ihop lite, och sedan var det bara att vänta. Det var jobbigt, men det var en lättnad att inte kunna gå tillbaka också.

Torsdagen gick, och fredagen också. Vi höll oss sysselsatta så gott vi kunde i vår lilla bubbla med människor som var okej att släppa in just då. Natten till lördag kunde jag inte sova. Det var den värsta natten. Jag längtade och bävade inför lördagen. Det skulle blir skönt att allt verkligen var över, men jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Jag hade läst på massor, men vad skulle hända just mig? Skulle han komma ut hel, skulle vi få se honom, skulle det gå fort, skulle jag behöva stanna över natten och så vidare.

Så kom morgonen och vi åkte in till sjukhuset. Vi fick ett eget rum direkt och alla var extremt insatta i vad som hänt, hur vi mådde och var väldigt förstående. Det var jätteskönt att slippa förklara sig. Varför man var helt förstörd över att göra en abort man själv valt att göra, men det behövde vi som tur var inte. Gråtande bytte jag om till sjukhusets kläder, tog alla tabletter som skulle lindra min smärta och starta förlossningen.

Morfintabletten gjorde mer för psyket än för smärtan, vilket var extremt skönt. Värkarna började snabbt och jag kände hur starka dom blev fort. Efter tre timmar hade ingen blödning startat och morfintablettens effekt hade till stor del försvunnit. Jag fick en till morfintablett och mer värkstimulerande. Jag underskattade värkarnas kraft ganska extremt och satt snart med fruktansvärda värkar. Tänkte att det snart går över, för snart börjar tabletten funka igen, men efter en kvart gav jag upp och bad om mer smärtlindring. Fick morfin intravenöst och den började som tur var funka väldigt direkt. Smärtan gick till stor del över och vi satte oss och tittade på tv ett tag.

Efter en liten stund kände jag hur det knäppte till. Tänkte att det nog förmodligen var vattnet som gick så jag gick och satte mig på toan. Väl där kom han ut. Det var ingen smärta, och inte direkt vidare mycket känsla heller, men jag visste att han var ute. Jag var rädd att titta, livrädd för att råka se om han skulle röra på sig. Det jag ville mest av allt var att han skulle ha fått dö ovetandes i min mage. Trygg och lugn. Jag var livrädd för att se något annat. Men så tittade jag ändå. Där låg han, så stillsam och fridfull på något vis. I ett kallt stålbäcken, i pölar av blod, på en sjukhustoalett.

Ändå var det fint på något sätt. Det var lugnande att se honom, att veta att allt var över nu och det jobbiga var gjort. Sköterskan kom och tog med sig honom för att tvätta av lite, så skulle vi få se honom igen sen. Jag var jättenoga med att se, både för att jag var nyfiken men även för att jag visste att det skulle bli lättare att gå vidare sedan.

foster 12 veckor

Inlindad i en handduk kom han sedan in igen. Så fruktansvärt liten han var, bara 12 veckor gammal. Lång som mitt pekfinger ungefär, och nästan genomskinlig i huden. Han hade ingen näsa och inga öron än, och ögonen var stängda. Annars fanns allt där. Små små fötter och händer, med rätt antal tår och till och med naglar. Innan vi fick se honom nu hade vi inte vetat vad det var för kön. Men nu såg vi tydligt att det hade blivit en liten kille. Så fridfull låg han där, med händerna i kors på sitt lilla bröst, och en liten knöl i nacken. Och jag älskade honom så jag kunde gå sönder. Han fick heta Hugo.


Nu en vecka senare gör det såklart fortfarande ont. Hela min kropp saknar honom, och jag känner det tydligt. Men det är inte så närvarande, det minskar varje dag. Vi kommer alltid att älska honom, och han kommer alltid att vara mitt andra barn. Vi ska plantera ett träd för honom i trädgården, precis som vi gjort för Nils och som vi kommer göra för alla våra framtida barn också. Det kommer alltid göra ont att tänka på vem han skulle ha blivit, om hans kropp varit hel. Men det var ingen personlighet än, det var ingen vi lärt känna men som ryckts ifrån våra liv.

Sorgen handlar mer om att han inte fick chansen att bli någon, omställningen i att vi inte kommer få ett barn i november som vi trott, och att jag inte kommer kunna ge Nils några syskon med nära i ålder. Det handlar mer om att acceptera hur det blivit än att sakna.

Nils pekar upp på himlen ibland och säger att Hugo bor där. Hugo bor på molnen nu, för Hugo var trasig. Han förstår och tänker ut så mycket mer än jag trott att han skulle, och även han sörjer lite på sitt sätt. Han längtade efter bebisen i mammas mage, och berättar ibland att han är arg för att Hugo var trasig. Berättar att vi ska lägga in en ny bebis i magen nu, när Hugo inte finns mer.

Det ska vi också. Så snart vi bara kan ska vi stoppa in en ny bebis. Jag vet inte hur kroppen kommer återhämta sig, eller när det kommer gå att ens prova igen. Oavsett hur det blir kommer det inte bli en bebis i år, och det är okej. Hade jag kunnat gå tillbaka och göra Hugo hel hade jag gjort det. Skulle jag kunna gå tillbaka och ta bort den här händelsen från mitt liv, att Hugo aldrig blivit till och jag ändå var där jag är nu, inte gravid, hade jag aldrig gjort det! Det har varit, och är, tufft, men det finns mycket hopp och mycket tacksamhet också.

Jag önskar att sådana här saker aldrig hände. Att alla önskade barn skulle kunna få vara friska och må bra. Men det är inte verkligheten. I verkligheten går saker dåligt ibland, och med tanke på allt som kunnat gå dåligt tycker jag ändå vi haft tur. Ett så stort bråck i nacken hade jag inte kunnat påverka genom mer folsyra, vilket jag dessutom ätit. Det finns ingenting i det som hänt Hugo som jag kan klandra mig själv för. Det fanns inte heller några val i hur vi skulle ha gjort. Han hade aldrig kunnat leva, det var inte någon som helst tvekan om det. Det märktes också tidigt, vilket gjorde att han förmodligen inte kunnat känna något av vad som hänt, och min kropp har mycket lättare att återhämta sig.

Dessutom har precis all kontakt vi haft med sjukhuset varit fantastisk. Inte en enda person har varit annat än förstående och snäll, men tydlig och transparent. Det gick fort också. Fyra dagar från att vi fick veta det till att han föddes. Och vi har hopp om framtiden, det har inte förstört det för oss alls.

Kort sagt, jag mår bra. Allt kommer lösa sig tillslut, och det kommer finnas mening med allt med tiden.

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
Företagsuppdatering!

Företagsuppdatering!

Honungstorpet

I fredags skickade vi äntligen in ansökan om att starta upp vårat efterlängtade företag!

Företagsuppdatering!

Honungstorpet HB väntar nu på godkännande hos Bolagsverket, och hemsidan är i full gång att skapas. Kanske att jag är lite för exalterad som börjar skapa webshop och grejer redan nu men… Får vi inte namnet godkänt (vilket vi bör få) så är det faktiskt bara att skriva ett annat namn i den nästan färdiga webshopen. Så bättre att ha ordentlig tid att fixa allt bra och stabilt innan det är dags att köra.

Vill ni ta en kik på sidan hittar ni den HÄR. Det går dock inte att köpa något än då vi i princip inte har något att sälja och faktiskt inte har ett företag än.
Men kika får ni gärna göra, och kontakta oss här eller där eller var ni vill om ni har bra förslag, kritik eller input att komma med.

Vår

Företagsuppdatering!

Det är så otroligt härligt att det ÄNTLIGEN börjat bli varmt! När jag går ut och går med Nils för att han ska sova middag behöver jag inte ha jacka på mig de flesta dagar. Nils kan vara ute och leka på gräsmattan med enbart mössa och tunna överdragsbyxor. Tidigare var det inte kul för han blev ju som en michelingubbe med tjock vinteroverall.

Snödropparna börjar vissna och tussilago och blåklockor blommar för fullt här runtomkring oss. Det är underbart!

Företagsuppdatering!

Nu längtar jag efter att få klippa gräset!

Köksrenovering i miniformat

Om en vecka fyller Nils år och då ska han få ett kök från Ikea från mamma (hans mormor alltså). Jag har tagit hem det nu i förväg för att renovera det lite innan han får det. Jag har målat alla plastdetaljer med silverfärg för att det ska likna rostfritt mer. I det som ska vara ugn och mikro har jag använt en svartmetallic färg som efterliknar den färg som är i ugnen. Bänkskivan har jag klätt in i dekorplast för att få den finare.

Nu ska jag bara måla utsidan vit, sätta in en lazy susan för att få en snurrande platta i mikron, sätta in lampor i ugn, mikro och under överskåp och byta ut handtagen. Och sätta på en baksida med kakelplattor. Sååååå lite kvar att göra kan man säga..

Så fort han fått det och jag är klar så uppdaterar jag om hur det blev!

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
Buffetur till Uddevalla

Buffetur till Uddevalla

Idag har jag, Hanna och Hampus varit i Uddevalla med största syfte att käka thaibuffé! Hampus har påsklov nu så vi ville passa på då vi alla verkligen gillar den typen av mat men sällan äter det eftersom Hampus annars är i skolan.

Förkylning

Nils har inte längre någon feber, men är ordentligt snuvig och har jättejobbigt att äta just nu. Han sover extremt dåligt när han är sådan här, och vägrar nästan alla mat utom amning. Inte hela världen, han får ju i sig lite plock ändå, men man tycker väldigt synd om honom. Han fick snacksa lite räkchips under lunchen i alla fall, och var rätt glad och nöjd trots allt. Lite tystlåten möjligtvis.

Nils äter räkchips

Jag läste på lite om förkylningar och sjukdomar för sådana här små barn då jag tyckte det var så väldigt nyss Nils var förkyld. Tydligen så är det inte alls ovanligt att barn är förkylda så mycket som 7 gånger sitt första år, och med tanke på att det här är andra gången han över huvud taget är sjuk ligger han ju rätt bra till statistiskt sett ändå. Visste inte att det var vanligt att de var sjuka så ofta faktiskt!

Nytt till hemmet

När vi var i Uddevalla passade vi på att ta en tur till Ikea också. Jag köpte ett tvättställsskåp för att försöka försköna vårat annars fruktansvärda badrum. Vi ska renovera badrummet till sommaren förhoppningsvis, men jag ville piffa till det lite så länge i alla fall. Det blev en ordentlig förbättring, även om man ju som alla vet inte kan polera en bajskorv. Jag är nöjd i vilket fall som helst! 😛

Buffetur till Uddevalla

Vi tittade även en snabbis in på blomaffären även idag. Jag är ju lite lätt omöjlig när det kommer till växter som ni vet, så självklart fick det följa med en växt hem! En jättestor monstera fyndade jag för halva priset. Efter att ha rensat bort ett par gamla blad, gett den lite näring och ordentligt med vatten pryder den nu vår hall! Inte heller hallen är det finaste rummet i huset, men det är fräscht och ljust där i alla fall, och nya blomman tillförde verkligen det lilla extra!

 

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
På besök hos gamla vänner

På besök hos gamla vänner

Idag har vi varit i Göteborg och hälsat på gamla vänner det gått alldeles för lång tid sedan vi träffade sist. Det har varit jättetrevligt, men Nils har haft hög feber hela dagen så har inte riktigt varit sig själv.

Nils och hans panda

Vi har haft en lugn dag som startade med att vi blev bjudna på lunch. Supergoda kåldolmar blev det, med savojkål och citron. Ska nog testa att göra sådana hemma faktiskt. Annars gillar jag inte kåldolmar egentligen men de här var toppen!

Efter lunchen gick vi en liten promenad upp på ett berg i närheten och tittade på utsikten. Det var inget toppenväder men det är alltid härligt att komma ut lite tycker jag! När promenaden var avslutad satte vi oss och spelade brädspel ett par timmar. Något jag tycker är jättekul men som det tyvärr sällan blir av att göra. Det var ett kul spel som gick ut på att samla resurser och liknande för att köpa hus, material och så vidare. I andra strategispel tycker jag snabbt det blir tydligt vem som kommer vinna, men här hade ingen av oss någon aning om vilken plats vi skulle hamna på tills vi räknade ihop poängen i slutet. Jätteroligt!

När vi spelade satt Nils i mitt knä och halvslumrade, den lilla stackaren. Lite dåligt samvete fick man för att vi åkte iväg med honom när han hade feber, men dels var febern inte lika hög när vi åkte, och dels så har vi tagit det lugnt hela dagen och han har fått gosa precis hur mycket han vill.

Färska vårrullar

Färska vårrullar

Kvällen avslutades med att vi skar upp lite goda grönsaker och gjorde färska vårrullar. Väldigt gott var det, och ett kul alternativ till tacos! Nils orkade sitta med vid bordet ett tag, men ville rätt snabbt komma till mig igen och vila i mitt knä. Vilket faktiskt passade bra då det var läggdags för honom och vi andra kände för att se på film!

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
En vanlig härlig dag med lite shopping

En vanlig härlig dag med lite shopping

Vi är hemkomna från London igen och tillbaka till rutiner. Eller i alla fall ett gott försök till rutiner, det tar nog ett par dagar att komma tillrätta igen gissar jag på. Jag ska lägga in alla bilder i datorn så kommer det ett lite längre inlägg om resan snart, så fortsätt kika in här!

Shopping

Igår åkte jag och Nils till Överby, vårt närmaste köpcentrum, och strosade omkring lite. Jag hittade ett fint fat för diversegrejer vi har på köksbordet på HMs rea, och på bokrean köpte jag en bok om rymden som Nils ska få i födelsedagspresent. Köpte även ett tillbehörsset till vår sladdlösa dammsugare och lite annat lika spännande men välbehövligt.

En vanlig härlig dag med lite shopping

På eftermiddagen hämtade jag upp Hanna och Vera, så åkte vi och handlade lite mat och sedan åkte vi vidare hem till oss och lagade mat. Efter att mamma slutade jobbet kom hon och Hampus, min bror, också och åt med oss. Robert har tenta idag så han satt på skolan till sent och missade maten.

Skor

Nils hatar skor. Det är det värsta han vet och han protesterar högljutt när han får dem på sig. Vi har mätt ordentligt och testat flera sorter så det är inte så att det är fel storlek. Han gillar dem bara inte. Det gör visserligen inte jag heller, men att gå barfota året om är ju tyvärr inget alternativ… 😛
I alla fall försöker vi vänja honom med att ha skor på sig. Han vill stå mest hela tiden och går gärna om man håller honom i händerna för det mesta. Jag gissar på att han väldigt snart tar sina första steg, och då vill jag att han ska kunna acceptera skorna för att kunna gå omkring även utomhus eller när vi är iväg.

Bebis skor

Vi har hittat ett par skor han i alla fall går med att ha på sig, så vi får börja där. Igår accepterade han dom bra när han åkte vagn, och idag gick han till och med med på att gå ett par steg i dem innan han satte sig på golvet och morrade åt dem. Han är rätt rolig så faktiskt, det är sällan han gråter eller skriker. Han morrar och klagar mest, och ibland skriker han att han är ”AARGGGGG!”. Nu när han är liten är det väldigt kul i alla fall!

Gillade du detta, tipsa någon du känner!
Nu åker vi till London!

Nu åker vi till London!

Nu sitter vi på Landvetter och väntar på flyget för att åka till London över helgen! Vi åkte hemifrån 04:00 inatt så jag är ofantligt trött! Men det är ju ändå värt det att få så mycket tid som möjligt väl framme. När vi var i Thailand förra året sov jag inte på runt 35 timmar men var nöjd och glad ändå så det här är ju ingenting! 😛

Nu åker vi till London!

Museum och fisk

Vi åker med hela Roberts familj och resan har varit bokad ända sedan i höstas. Vi har dock inga direkta planer på vad vi ska göra, även om jag och Robert spanat in lite museum och akvarium som Nils kanske skulle kunna uppskatta. Vanligtvis när jag reser jag jag aldrig på museum, men känner att det är lite lurigt att resa till en stad med en knappt ettåring. Han vill ju liksom helst vara hemma, med sina leksaker, katter och blommor. Han älskar dock djur så ett typ naturhistoriskt museum eller ett bra akvarium kan han nog tycka är väldigt spännande om jag känner honom rätt.

En annan viktig grej för oss att göra är att äta riktigt bra fish’n chips! Robert har aldrig varit i England och jag var är för väldigt många år sedan och hade då inget matintresse alls. Så nu är vi båda sugna på att testa bra mat! Det är ju kanske inte direkt något England just är kända för att ha. De finare restaurangerna har vi inte råd med tyvärr. Och även om vi haft det har vi inget bord bokat. Dock älskar jag fish’n chips när jag gör det själv, så man får ju se till att testa det där det kommer ifrån när man ändå är där! Tänker också att jag måste äta något indiskt, för även det ska vara väldigt bra i London just.

Nu åker vi till London!

Är det någon som har några tips på andra saker att göra, som kan vara kul för bebbe, säg gärna till då! Tiden är ju något begränsad men vi är effektiva resande och brukar hinna mycket!

Bullet Journalen

Jag har förberett ett inlägg om min Bullet Journal förresten. Det kommer laddas upp imorgon bitti. Äntligen! Förmodligen kommer jag inte uppdatera mer under resan, kanske något litet inlägg med bilder bara. Men kika in under helgen så kommer ett långt inlägg att inspireras av! 🙂

Gillade du detta, tipsa någon du känner!